Recension – Citymorden – Lars Bill Lundholm

Det här var första gången jag läste Lars Bill Lundholm, och det blev den femte boken i serien om Axel Hake, Citymorden. Han har tidigare gett ut fyra böcker i serien, Östermalmsmorden (2002) Södermalmsmorden (2003) Kungsholmsmorden (2005) och Gamla Stans–morden (2009). Och så denna bok, Citymorden, som jag har förmånen att ha i min hand.
Det hela börjar med ett överfall på tunnelbanan. Tre personer hoppar in i en vagn, mördar föraren och ytterligare en person. Vagnen skjuts sönder och samman och passagerarna rånas på sina värdeföremål.
Rånarna flyr och hamnar på en gammal nedsliten fabriksbyggnad vid Stockholms hamninlopp. Högst upp i ett gammalt omklädningsrum sätter sig de tre rånarna omkring en gammal kassettbandspelare. De trycker igång den gamla Beatleslåten , For no one, från Revolveralbumet. Rånarna tar av sig sina masker och det visar sig vara tre unga kvinnor.
Om man kan sin Beatles och gruppens texter, ja då framförallt For no one, då kan man lista ut en hel del, båda bakgrund och vad som kommer att hända i boken. Jag var dock icke påläst av den rang, så jag missade hela det öppna uppslaget. Och kanske var det bra. Jag fick förmånen att fortsätta läsa boken med öppna sinnen.
Kriminalkommisarie Axel hake får hand om fallet. Den handikappade Hake är även han en ny bekantskap för mig. Det visar sig att han går sina egna vägar, det vill säga han är en traditionell bokpolis. Till skillnad mot många andra bokpoliser, så har han familj.
För att spetsa till det hela sker ytterligare ett rån. Denna gång på en bank, och även denna gång skjuter rånarna en person. Axel Hake hamnar i konflikt med sin chef, tar semester, tror alla. Men Hake är en av rånarna på spåren. Han har avslöjat att mins en av rånarna är kvinna, och Hake får upp ett spår.
Jag tycker att detta är en underhållande bok, mycket väl värd att läsa. Lars Bill Lundholm bygger sin berättelse på et, som jag tycker, alldeles lysande sätt. Han plockar lite lite pusselbitar då och då. Han tecknar sina karaktärer så att man känner sig närvarande. Det är drygt 400 sidor god underhållning. Jag minns inte hur lång tid det tar att läsa boken, tio – femton timmar. Det är väl investerad tid på nöjeskontot i livet. Boken lockar mig att läsa föregångarna i serien. Jag hoppas verkligen på att det kommer uppföljare. Redan nu ser jag fram mot dessa.
Fakta:
Titel: Citymorden
Författare: Lars Bill Lundholm
ISBN 978–91–7461–307–0
Förlag: Lind&Co
Skönlitteratur
Omfång: 430 sidor

Recension - Citymorden - Lars Bill Lundholm - Bokmagazinet

Citymorden – Lars Bill Lundholm

Oberoende är stark -Pehr G Gyllenhammar Anders Palmgren

Anders Palmgren,

mångårig journalist på bland annat Veckans affärer och TV4, träffade av en slump Pehr G Gyllenhammar en septemberkväll 2012. Detta slumpmöte följdes upp av ett antal planerade möten, där de båda diskuterade en hel del ekonomiska händelser utifrån de bådas perspektiv. Anders som journalist, Pehr utifrån ledaren. Detta bildar grunden för denna bok.

Pehr G Gyllenhammar

var en mycket uppskattad och omtyckt chef för Volvo. Han var beundrad av många och blev vald till Sveriges populäraste man vid ett flertal tillfällen. Gyllenhammar hade många idéer med Volvo och han lyckades genomföra en del, ofta med lyckat resultat. När fusionsplanerna inleddes med Renault under 1993, mötte det på sina håll kraftigt motstånd. Det samgående som planerades avblåstes under dramatiska former. Pehr G Gyllenhammar meddelade plötsligt sin avgång under en presskonferens.
Det samarbete, som många ansåg vara något mycket bra för Volvo och därmed Sverige, andra ansåg det vara en katastrof, slutade med att Pehr tackade för sig, avbröt alla kontakter med Volvo och Sverige och flyttade i stället till London. Han fick toppjobb som bland annat ordförande för Storbritanniens största försäkringsbolag och mediekoncernen Thomson Reuters ägarbolag. Det visar på vilken pondus han hade. Han återvände till Sverige först efter Jan Stenbecks bortgång, då som styrelseordförande för Kinnevik.
I den här boken belyser Pehr G Gyllenhammar sina åsikter om olika situationer och händelser. Bland annat tar han upp vad som hände efter det att han sa upp sig. Från det svenska näringslivet var det tyst, absolut tyst. Däremot var det många utländska affärsmän som hörde av sig och beklagade. Jag kan inte avgöra m Pehr är bitter eller om han bara vill berätta. Jag får dock uppfattningen av det senare.
Oavsett om du gillar Pehr G Gyllenhammar eller inte, tycker jag du ska ta tillfället i akt och läsa boken. Den ger en inblick i hur de riktigt höga topparna beter sig, och den ger också tankar om hur det står till på olika håll i den svenska näringslivstoppen.

Oberoende är stark

Pehr G Gyllenhammar – Anders Palmgren
Albert Bonniers förlag
ISBN: 978–91–0–014022–9

Du hittar den bland annat hos Adlibris, >Bokus och CDON.

Adlibris

Gyllenhammar - Oberoende är stark

Omslag – Oberoende är stark

Recension – Stå inte för nära kanten – Annika Mayer

Jag hade det på känn när jag fick boken, och det stärktes hela tiden när jag läste boken, det är en bok för den kvinnliga delen av befolkningen. Jag tillhör inte den delen. Så det blev ju för författaren att börja från några minussteg. Men det var inte problem. Berättelsen är skoj, verklighetstrogen och jag kan tänka mig att alla dessa frågor dyker upp hos kvinnor. Det handlar om kärlek, om oro, om gamla frågor som inte blev besvarade, om relationer till kompisar om… Ja om livet.

Berättelsen börjar i mitten av 1990-talet i Göteborg. Hanna, huvudpersonen, har nyss skilt sig. Hon blir ensam med två barn. Reklambyrån hon jobbar på har gjort konkurs, så hon blir utan jobb. Kort sagt, det gick och sket sig. Men Hanna visar sig vara handlingskraftig. Hon ställer sig inte i hörnet och böljar, nej då, hon sätter fart och ser möjligheter. Hon skaffar sig ett nytt jobb, hon besöker barndomsstaden Gällivare och hon rotar i ytterligare gamla frågor. En del saker får hon svar på, andra lägger hon locket på. En storstadskvinna där mycket går på högvarv.

Jag tycker, trots att jag är man, att detta är en underhållande bok, som många ska läsa. Den tar upp det som det handlar om – livet – på ett lätt och humoristiskt sätt. Den är hela tiden uppiggande och det kommer lite nya infallsvinklar efterhand som berättelsen framskrider. Med sin inställning till livet tar Annika definitivt plats och ska läsas.

9175578727

Morsarvet – Christina Granbom

Recension Morsarvet

En debutant, en bra sådan. Christina Granbom släppte nyss debutboken Morsarvet, som jag nu har läst.
Mildred Carlesten jobbade tidigare som polis i huvudstaden. Där råkar hon skjuta en person och skulden av detta tynger henne ganska hårt. Dessutom har hon ett trasigt förhållande med sig då hon flyttar till den lilla orten Kungsör, där hon fått en ny tjänst som polis. Hon tror att den lilla staden ska medföra ett lugn, som hon så väl behöver.
Men så blir det rakt inte. Två kroppar hittas skändade i skogarna rynt byn. Det finns egentlligen inga spår och det hela verkar vara svårlöst.
Mildreds gamla känslor har inte lämnat henne och hon tar hjälp av kyrkoherden. En man som hon finner stort förtroende för och som är lätt att samtala med. De njuter dessutom av varandras kroppar, så till den milda grad att Mildred börjar återfå tron på kärleken…
Christina Granbok lägger ut en hel del trådar i början, trådar som får en att fundera i lite olika banor. Samtidigt blir åtminstona jag orolig för hur hon ska få ihop allt detta. Men hon lyckas ganska bra med det, enligt min åsikt. Det läggs en del sidospår, som får sin förklaring allteftersom boken scener byggs på. Huvudspåret kommer sent och är inte riktigt det som förväntats, men kanske någonstans i bakhuvudet anats. Snyggt jobbat. Det hela avslutas med en ganska maffig Cliffhanger, en sådan som säger med stor tydlighet att mera är på gång. Det ser jag fram mot. Men läs denna först.

Morsarvet

Recension – Erövraren – Buthler – Öhrlund

Denna bok har föregåtts av fyra delar. De tidigare har tre varit riktigt bra, medan den fjärde inte riktigt nådde nivån, enligt min åsikt. Tyvärr, så ökar man nu på andra kategorin med den här boken. jag förstår ärligt talat inte syftet med boken. Utan att avslöja handlingen, tycker jag inte att den hamnar någonstans. det är en enda lång transportsträcka, med ett slut som bara glider ut i sanden.

Christopher Silfverbielke lyckas ta sig ut ur den slutna psykiatriska vård som han blev dömd till i förra boken. Det ska jag villigt erkänna att han gör i klar Silfverbielkeanda, liksom när systern är i Ukraina och löser sitt lilla problem med en närgången man. Så långt lysande, men sedan.

Du måste givetvis läsa den här delen för att kunna följa med i berättelsen. Jag är helt övertygad om att fortsättning följer. Jag ser redan fram mot del sex, där jag hoppas författarna låter psykopaten Christopher Silfverbielke återgå till det han är bäst på. Nämligen se till att det mesta går hans väg, med lite egna metoder.

GW

Silfverbielke

Recesion – Kaffe med Rån – Catharina Ingelman-Sundberg – Forum

Jaha, då vet jag vad jag ska göra när pensionsåldern ankommer, eller egetligen inte., eller… Jodå, om jag ska välja ”yrke” efter pensionsåldern så finns det uppslag i denna bok. Att bli ”bara” pensionär är inget yrke, har jag nu lärt mig. I bokens serviceboende, som drivs av det privata företaget Diamanten AB, drabbas de boende av besparingar av alla förmåner som ännu icke dragits in. För att de boende ska hållas lugna, stoppar personalen i de piller.

Den allvarliga undertonen i boken handlar om att fångar i svenska fängelser har en högre standard än den har på svenska äldreboenden. Catharina låter sina karraktärer uppleva båda. En av bokens huvudpersoner, Märtha 79 är den som slår näven i bordet, eller rättare sagt, i smyg slutar ta dessa piller. Hon blir snart piggare, och börjar därmed smida planer för hur hon ska sätta sig upp mot det samhälle som ”glömde” hennes generation. Hon bildar pensionärsligan, tillsammans med Stina, Anna-Greta, Krattan och Snillet. Sedan blir det annorlunda liv för gänget.

Boken är skriven på ett humuristiskt sätt, och med en del självklarheter, som åtminstone inte jag riktigt har förstått. Det finns rutiner på äldreboenden som mycket enkelt sätts ur spel. Det finns andra regler om att de äldre i princip är inlåsta, ungefär som på fängelser.

Här ett kort utdrag av boken.
” Åter hördes Anna-Gretas skratt, och nu hade mannen lagt en hand på hennes axel… Ja nu vände han sig om, tog Anna-Greta under armen och började gå mot dansgolvet. Och då såg Märtha att Anna-Greta verkligen hade träffat den rätte. Mannen bar hörapparat. Förmodligen hade han stängt av den.”

I denna lilla del av boken finns kärlek, omtanke, ironi, empati, egoism och humor. Mycket av det som hela boken i olika former är uppbyggd kring.

Boken är skriven på lätt svenska. Det tror jag är en fördel om man ska få fram det underliggande budskapet som Catharina Ingelman-Sundberg vill ha fram. Gemene man, inklusive undertecknad, orkar inte ta sig igenom en svår text med samma budskap. Skrivet på det här sättet sväljer, åtminstone jag, det utan problem.

Boken får fem stjärnor av nio av mig.
ISBN: 9789137138503

I mars kommer fortsättningen, Låna är silver, Råna är guld. Pensionärsligan är i Las Vegas. Den ser jag fram mot.

Kaffe med Rån

Kaffe med Rån




Recension – Den tredje rösten – Cilla & Rolf Börjlind – Norstedts

Den tredje rösten - Cilla & Rolf Börjlind - Norstedts

Den tredje rösten – Cilla & Rolf Börjlind – Norstedts

Det här är författarparets uppföljning till förra årets bok, Springfloden. Den har jag inte läst. Jag tror jag förstått karaktärerna bättre om jag hade läst den. Nu är det som det är. Jag hänger med ändå. De två viktigaste, Olivia polisen som hoppat av och i stället vill läsa konstvetenskap, Tom den gamle polisen som blivit hemlös efter en rad omständigheter. Det finns andra betydande personer som Mette, en äldre mordutredare samt Abbas, den gamle knivkastande cirkusartisten.

Det är många trådar som vävs, och det finns en hel del bihistorier. Ett är kritiken mot riskkapitalister som hänsynslöst plockar pengar ur vården, samtidigt som personalen är vansinnigt underbemannad. I en annan får privatskolan Lundsberg några ytterligare små smällar. En tredje är Internet, där man i den här boken påvisar hur man kan beställa perversa sexuella scener, oaktat var i världen de spelas in.

Allt börjar med att Sandra, den lilla flickan som får soppatorsk en bit hemifrån en kväll. Hon är rädd i mörkret. Tar sig ändå hem och finner pappan hängande i ett rep. Hon har mist sin mor tidigare. Nu blir hennes kamp ytterligare en ingrediens i historien. Först får hon veta att pappan begått självmord, sedan kommer man fram till att det är ett mord. Det är självklart att man som läsare vill att det ska gå bra för den lilla flickan.

Paret Cilla och Rolf har nog fått fundera mycket innan historien blev klar. Man avslöjar så där lagom mycket hela tiden, för att driva berättelsen framåt och för att hålla mitt intresse fångat. Och på ett finurligt sätt håller man alla små berättelser igång, väver in lite här och lite där, så att alt till slut blir ett. Det tog en lång stund innan titeln, ”Den tredje rösten” avslöjade sin betydelse.

Jag hoppas definitivt på en fortsättning. Och jag ska ta mig an den första boken i serien, Springfloden. Jag vill hålla mig uppdaterad. När och om fortsättning följer, ja det känner jag inte till.

Cilla och Rolf Börjlind har erfarenhet av att skriva goda manus. Beckfilmerna med Peter Haber och Mikael Persbrant är signerade paret, eller Rolf ensam. Vad är det som säger att denna serie inte snart blir film. Jag skulle nog sätta en lite krona på det.

Jag ger denna bok, den tredje rösten, 7 stjärnor av 9. Och jag lovar läsa Springfloden inom kort.




Recension – Uppgörelsen – Dan Buthler, Dag Öhrlund – Massolit Förlag.

Christopher Silfverbielke är tillbaka, nu i gammal god form, och det tackar jag för. Denna serie började lysande med boken, En nästan vanlig man, tappade lite fart i Grannen, nästan spårade ur i Återkomsten. Så mina förväntningar hade sjunkit en hel del. Det ska direkt sägas att det kom på skam. I Uppgörelsen är den onde Silfverbielke i gammal ond form. Det uppskattas. Och i stället för att vara besviken, är jag nu ”på ovanligt gott humör”.

Boken handlar om den, som Silfverbielke har mest problem med, polisen Jacob Colt. Som titeln antyder handlar det om en uppgörelse. Silfverbielke är inte Silfverbielke om detta inte sker på ett speciellt sätt, vilket Silfverbielke naturligtvis ser till att det blir. Det uppkommer dock en del situationer som inte ingår i beräkningen. Även en slug planerare behöver ha både plan B och C klart för sig. Jag ska inte avslöja mer. Jag kan tycka att historien i sig är ganska tunn. Å andra sidan är texterna lättlästa och följsamma. Det är hela tiden svårt att lägga ifrån sig boken, i sig ett mycket gott betyg.. Jag är ju nyfiken. Jag har även känslan av att det ligger mycket research bakom. Författarduon Buthler-Öhrlund lämnar inget åt slumpen. Det är genuint i hela Silfverbielkes resa.

Under tiden jag läser så funderar jag på Dan och Dags arbetsmetoder. Är det enbart hårt arbete för de båda? Eller har man ofantligt roligt under tiden. Jag tror att det är en kombination, för hur kan man bara komma på sådana saker som utspelar sig i denna bok. Det är värre än verkligheten. Jag skulle gärna vilja sticka in en dold mikrofon och lyssna. Förväntningarna på bok nummer fem i serien har höjts betydligt i och med uppgörelsen. Den nya ska komma i April, har jag hört ryktats.

Uppgörelsen får sex av nio stjärnor av mig.

Vill du provläsa boken? Här finns ett smakprov.



Omslag Uppgörelsen - Massolit Förlag - Dan Buhtler Dag Öhrlund

Omslag Uppgörelsen – Massolit Förlag – Dan Buthler Dag Öhrlund

Recension – Till min bror – Anna Frise Rapp – Walab förlag.

Till Min Bror

Till Min Bror

Det ska direkt sägas, det här är ingen bok man lägger ner i ryggsäcken och tar med sig på stranden och sträckläser. Den här boken kräver betydligt mer. Snarare skulle jag vilja säga att den ska ligga där på läsbordet, mogna till lite, tas fram lite då och då, läsas ett av de tjugoåtta kapitel som finns. Vart och ett bör få lite eftertanke, lite fundering. Detta av minst två anledningar, dels av det tunga ämnet, dels av att texten är ganska svårt skriven att man inte orkar mer än några sidor då och då.

Boken handlar om ett möte mellan syster och bror, där syster berättar om deras gemensamma barndom. Hon berättar om olika händelser som påverkat deras liv. Om en psykiskt sjuk mor och en far som saknade förmåga till beslut. Ett avsnitt handlar om hur mor var ung och kär, träffade sin stora kärlek. Han åkte på konferens, kom tillbaka, gift. Modern fick då ta det sämre alternativet, hans bror. Något som då verkligen inte blev bra för någon, allra minst för barnen.

Eller avsnittet där flickan sitter vid faderns dödsbädd, drömmer sig bort om en liten pojke som faller, letar efter hoppet. Det ska motsvara faderns väg genom livet. Han tappade hoppet som liten och resten av livet famlade han i dimman, letandes efter sitt mål.

Jag tycker, som skrivet, att texten är jobbig. Hade man valt ett annat sätt att skriva är jag övertygad om att budskapet kommit fram betydligt mer än nu. Jag tycker definitivt att du ska läsa den. Det är den värd.

Boken får fyra stjärnor av nio.

Recension – Myllymäki Såser – Tommy Myllymäki – Natur & Kultur

Saser_Myllymaki_omslag

Tommy Myllymäki – Såser

Mästaren från 2012 års upplaga av Kockarnas kamp, Tommy Myllymäki, har nu gett ut en kokbok. Och vad ska den då lämpligen innehålla? Jodå, eftersom programmet delvis avgjordes genom att man skapade såser, så handlar boken naturligtvis om Såser. I denna bok på drygt 160 sidor visar Tommy upp omkring 80 olika såser från grunden. För en matintresserad man som jag, så blir det lite av såsbibeln. Behöver jag pigga upp något, så är såsen säkerligen funnen i boken.

Det är inte enbart såser rätt upp och ner, det vill säga receptet och tillvägagångssättet. Här finns lite historia och lite om de förutsättningar som behövs för att göra en lyckad sås. Tipsen handlar exempelvis om att rödvinssåsen ska man först steka löken ordentligt innan man fortsätter.

Tommys första såsminne handlar om vaniljsås och en vadslagning. Tommy skulle dricka en liter, motståndaren skulle äta 200 gram smör. Tommy vann lätt. Det finns ytterligare några små anekdoter som ytterligare höjer boken.

Jag vet inte riktigt vad ni har för grundböcker i ert köksbibliotek. I mitt saknas en hel såsbok. Denna bok har definitivt skaffat sig plats och utrymme för att ta åt sig en av huvudplatserna. Jag kommer troligtvis att använda mig av många såser och idéer ur boken. När jag bläddrar i boken, så attraheras jag av de många vackra bilderna, tagna av Charlie Drevstam, som förhöjer recepten. Det är ganska skoj att se Tommys bild av såsen, och hur den ser ut i mitt utförande, så småningom.

Jag ger boken åtta av de nio stjärnor jag har att fördela.