Recension – Erövraren – Buthler – Öhrlund

Denna bok har föregåtts av fyra delar. De tidigare har tre varit riktigt bra, medan den fjärde inte riktigt nådde nivån, enligt min åsikt. Tyvärr, så ökar man nu på andra kategorin med den här boken. jag förstår ärligt talat inte syftet med boken. Utan att avslöja handlingen, tycker jag inte att den hamnar någonstans. det är en enda lång transportsträcka, med ett slut som bara glider ut i sanden.

Christopher Silfverbielke lyckas ta sig ut ur den slutna psykiatriska vård som han blev dömd till i förra boken. Det ska jag villigt erkänna att han gör i klar Silfverbielkeanda, liksom när systern är i Ukraina och löser sitt lilla problem med en närgången man. Så långt lysande, men sedan.

Du måste givetvis läsa den här delen för att kunna följa med i berättelsen. Jag är helt övertygad om att fortsättning följer. Jag ser redan fram mot del sex, där jag hoppas författarna låter psykopaten Christopher Silfverbielke återgå till det han är bäst på. Nämligen se till att det mesta går hans väg, med lite egna metoder.

GW

Silfverbielke

Inkommet – Erövraren – Buthler & Öhrlund

Ja, så låg den där i lådan. Den nya boken och Christopher Silverbielke. jag ska med nöje ägna helgen åt att läsa den. jag kan tyvärr inte säga när jag får skriva om den eftersom jag inte har koll på när den exakt släpps. Men det kommer.

Ett citat ur boken ” Samtidigt var Christopher Silfverbielke på ovanligt gott humör”. Det är rätt stil. Det är bara att hoppas att Dag och Dan lyckats få ihop en lika bra berättelse som tidigare. Jag har höga förväntningar.

”En ny mardröm kan börja” står det på baksidan. Låt oss hoppas.

Silfverbielke