Kataloger på gång…

Nu är det katalogsläpp. Jag har börjat bläddra i en del, det finns mycket kvar. Nästa fredag kommer Svensk Bokhandels bibel. Brukar handla om 4 – 500 sidor om böcker som kommer ut under våren 2014. Jag har, i väntan, tittat i två, Massolit och Albert Bonniers. Och jag har hitintills tre böcker som jag är nyfiken på. Flera nyfikenheter kommer…

Massolit Förlag inleder sin katalog med något som jag direkt vill läsa. ML Stedmans (jag har letat vad initialerna står för, och misslyckats) Fyren mellan haven. En berättelse om rätt och fel, och om hur man ibland behöver slåss för att det ska bli rätt. Eller hur långt en människa är beredd att gå. Stedman är född i Australien, bor numera i London. Det som ytterligare lockar mig är att detta är hennes debutroman. Trots detta är boken såld i 35 länder. Jag hoppas få förmånen att läsa ett recensionsexemplar så småningom. Boken kommer ut i Mars 2014.

Albert Bonniers släpper Rasputins dotter av skriven av amerikanskan Kathryn Harrison. Boken kommer i April, således perfekt när ljuset återkommer och man kanske kan sitta ute på altanen i solen.

Miljön är ryska revolutionen, 1917. Rasputin är en av de mytomspunna, som har en hel del historier berättats om sig. En del sanna, andra mindre sanna och ytterligare några troligtvis hela osanna. Att nu få möjligheten att följa äldsta dottern känns skojigt (Jag vet inte var jag hittade det ordet, lånat är det). Vilken dotter det är vet jag inte. Den jag känner till hette Maria, och föddes 1898 och var då 19 år när denna roman utspelas. Det utlovas både historia och roman, det vill säga verklighet och fiktion ska flätas samman.

Om författarinnan Kathryn Harrison kan man säga att hon ibland är snabb. Mannen i hennes liv, Colin Harrison, träffades 1986. Det i sig är inget ovanligt, det var många som träffades det året. Det som är lite ovanligt är att dom träffades fredagen den 25 april. Måndag den 28 april flyttade dom ihop. Vad hände den helgen…

=============================
”Jag kom till Amerika för att jag hade hört att gatorna var lagda med guld här.
Men när jag kom hit insåg jag tre saker:
För det första var gatorna inte guldbelagda,
för det andra hade de ingen beläggning överhuvudtaget och för det tredje:
Det var visst jag som skulle göra det jobbet.”
=============================
Inleder man en presentation på det sättet, ja då faller jag. Kanske ganska enkelt, det spelar ingen roll. Författaren Lennart Pehrsson har, om jag nu inte gör bort mig helt, skrivit böcker om Kennedy och Martin Luther King, då för historiska media. Nu är det två böcker på gång. Den nya staden och Den nya tiden. Första boken kommer nästa höst och handlar om Chicago, den stad som man ibland säger var Sveriges näst största stad. Den nya tiden ska komma våren 2015 och vara en fortsättning västerut.

Inkommet – Vindsjälar – Mons Kallentoft – Forum

Vindsjälaj - Mons Kallentoft

Vindsjälaj – Mons Kallentoft

Nu har jag åter igen missat inledningen i en serie. Denna serie utspelar sig handlingen i den vackra universitetsstaden Linköping. Trots att jag bara vid ett fåtal tillfällen besökt staden, så tycker jag att jag känner igen vissa miljöer redan. Mons har fått fin kritik för sina första böcker. Jag känner att jag kan ge mig ut på lite djupt vatten… Men ska den som ger sig. Malin Fors heter huvudpersonen och detta ska vara bok nummer två i serien.

Så här beskriver förlaget boken:
Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping och på ett vanskött äldreboende hittas den 79-årige Konrad Karlsson död, hängd i sladden till sin larmknapp.
Det mesta tyder på självmord, men när Malin Fors och hennes kolleger talar med personer i hans omgivning vittnar alla om en man som trots sina krämpor var full av livsvilja. Omtyckt av personalen och ett slags extramorfar för Malins dotter Tove, som sommarjobbar på boendet.
Misstankarna om att Konrad inte själv tog sitt liv förstärks vid obduktionen. En utredning inleds, men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppen förvirrade. Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?
Den senaste tiden hade Konrad skrivit flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren Hans Morelia. Kanske har någon velat tysta honom, nu när koncernen är på väg att säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag. Eller är det ett barmhärtighetsmord? Är fler gamla människors liv i fara? Malin söker trevande efter ett mönster.
Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Någon verkar förfölja honom. Och trots att han försöker intala sig själv att allt bara är inbillning kan han inte värja sig. Insikten att hans miljoner inte kan skydda hans älskade nioåriga dotter föder en skräck större än någon han tidigare upplevt.

Copyright/fotograf: Thron Ullberg

Copyright/fotograf: Thron Ullberg




Recension – Den tredje rösten – Cilla & Rolf Börjlind – Norstedts

Den tredje rösten - Cilla & Rolf Börjlind - Norstedts

Den tredje rösten – Cilla & Rolf Börjlind – Norstedts

Det här är författarparets uppföljning till förra årets bok, Springfloden. Den har jag inte läst. Jag tror jag förstått karaktärerna bättre om jag hade läst den. Nu är det som det är. Jag hänger med ändå. De två viktigaste, Olivia polisen som hoppat av och i stället vill läsa konstvetenskap, Tom den gamle polisen som blivit hemlös efter en rad omständigheter. Det finns andra betydande personer som Mette, en äldre mordutredare samt Abbas, den gamle knivkastande cirkusartisten.

Det är många trådar som vävs, och det finns en hel del bihistorier. Ett är kritiken mot riskkapitalister som hänsynslöst plockar pengar ur vården, samtidigt som personalen är vansinnigt underbemannad. I en annan får privatskolan Lundsberg några ytterligare små smällar. En tredje är Internet, där man i den här boken påvisar hur man kan beställa perversa sexuella scener, oaktat var i världen de spelas in.

Allt börjar med att Sandra, den lilla flickan som får soppatorsk en bit hemifrån en kväll. Hon är rädd i mörkret. Tar sig ändå hem och finner pappan hängande i ett rep. Hon har mist sin mor tidigare. Nu blir hennes kamp ytterligare en ingrediens i historien. Först får hon veta att pappan begått självmord, sedan kommer man fram till att det är ett mord. Det är självklart att man som läsare vill att det ska gå bra för den lilla flickan.

Paret Cilla och Rolf har nog fått fundera mycket innan historien blev klar. Man avslöjar så där lagom mycket hela tiden, för att driva berättelsen framåt och för att hålla mitt intresse fångat. Och på ett finurligt sätt håller man alla små berättelser igång, väver in lite här och lite där, så att alt till slut blir ett. Det tog en lång stund innan titeln, ”Den tredje rösten” avslöjade sin betydelse.

Jag hoppas definitivt på en fortsättning. Och jag ska ta mig an den första boken i serien, Springfloden. Jag vill hålla mig uppdaterad. När och om fortsättning följer, ja det känner jag inte till.

Cilla och Rolf Börjlind har erfarenhet av att skriva goda manus. Beckfilmerna med Peter Haber och Mikael Persbrant är signerade paret, eller Rolf ensam. Vad är det som säger att denna serie inte snart blir film. Jag skulle nog sätta en lite krona på det.

Jag ger denna bok, den tredje rösten, 7 stjärnor av 9. Och jag lovar läsa Springfloden inom kort.




Inkommet – Sagan om häxan Märta – och om trollen och spöket – Stina Nilsson Ulricha Kindler – Bod Förlag

Sagan om haxanDet kom ett Mail

”Jag heter Stina Nilsson (text) och har tillsammans med Ulricha Kindler, (illustratör) snickrat ihop en saga, Sagan om häxan Märta- och om trollen och spöket.” Hmm tänkte jag. Normalt recenserar jag inte barnböcker. Men med tanke på barnbarns uppväxt och krav på sagor, så kände jag att OK. Den här ska jag läsa, och recensera. Det kommer inom kort.

Är du nyfiken, så finns lite provtext här, på smakprov.se.

Jag fortsatte läsa mailet. Stina beskriver sig själv så här:

”Sagan om mig är väl föga intressant men, jag berättar.
Okej?
Jag fick hjärnblödning vid 27 års ålder och så blev det en till. Tufft att komma tillbaka.
Gjorde det, halva jag…
Frilansade för radion och gjorde reportage. Jag var tillbaka. Ett tag.
Sen blev det lite för mycket svallvågor, ni vet, det går upp och ned, och kroppen protesterade.
Hallå sakta farten, sa den, och det gjorde jag.
Ironiskt nog gjorde det att jag ägnade mer kraft och energi på det jag gjort sen tonåren, det jag älskar att göra, skrivandet.
Så mitt innersta väsen fick till slut sin mättande känsla.
Äntligen, sa den, men ska det behövas en kraftsmäll, sa den…

”Jag skrev så håret stod på ända.
Sjöng så öronen flaxade iväg.
Målade så hela jag blev röd.”

Jag, Stina, bor som sagt i Röda Stan med just det där lilla körsbärsträdet utanför fönstret.
De vita blommorna är suddiga och det påminner mig om att fönstren behöver putsas…
Här bor jag då med spårvagnsljudet och lukten av blommor som kittlar i näsan.
I staden Norrköping har jag upplevt hjärnblödningar och kärleken.
Så det är lite småsprickor i min fasad.
Jag har förutom nöjet med att få vara med i ”Over Yonder”(en diktsamling), skrivit två diktböcker ”Eldens aska och Vattnets ådra”, en sagobok ”Sagan om smått och gott” och en roman ”Andetag”.
Och en roman till, ”Eko av natt”.

Lite geografi:
Är uppvuxen i Västervik och tillbringade min tonårstid och upp till jag var 27 år, i Linköping.
Där gjorde jag allt, kören Motvalls, Afrikagrupp, radioprogram.
Hungerstrejkade, och föreläste om södra Afrika.
Samtidigt skrev jag alltid på någon dikt eller sångtext. Korta saker, men många.
Och nu har jag landat i Norrköping med sambo, dotter och katt.

Det handlar alltså om boken Sagan om häxan Märta- och om trollen och spöket.”



9789174631821

Recension – Uppgörelsen – Dan Buthler, Dag Öhrlund – Massolit Förlag.

Christopher Silfverbielke är tillbaka, nu i gammal god form, och det tackar jag för. Denna serie började lysande med boken, En nästan vanlig man, tappade lite fart i Grannen, nästan spårade ur i Återkomsten. Så mina förväntningar hade sjunkit en hel del. Det ska direkt sägas att det kom på skam. I Uppgörelsen är den onde Silfverbielke i gammal ond form. Det uppskattas. Och i stället för att vara besviken, är jag nu ”på ovanligt gott humör”.

Boken handlar om den, som Silfverbielke har mest problem med, polisen Jacob Colt. Som titeln antyder handlar det om en uppgörelse. Silfverbielke är inte Silfverbielke om detta inte sker på ett speciellt sätt, vilket Silfverbielke naturligtvis ser till att det blir. Det uppkommer dock en del situationer som inte ingår i beräkningen. Även en slug planerare behöver ha både plan B och C klart för sig. Jag ska inte avslöja mer. Jag kan tycka att historien i sig är ganska tunn. Å andra sidan är texterna lättlästa och följsamma. Det är hela tiden svårt att lägga ifrån sig boken, i sig ett mycket gott betyg.. Jag är ju nyfiken. Jag har även känslan av att det ligger mycket research bakom. Författarduon Buthler-Öhrlund lämnar inget åt slumpen. Det är genuint i hela Silfverbielkes resa.

Under tiden jag läser så funderar jag på Dan och Dags arbetsmetoder. Är det enbart hårt arbete för de båda? Eller har man ofantligt roligt under tiden. Jag tror att det är en kombination, för hur kan man bara komma på sådana saker som utspelar sig i denna bok. Det är värre än verkligheten. Jag skulle gärna vilja sticka in en dold mikrofon och lyssna. Förväntningarna på bok nummer fem i serien har höjts betydligt i och med uppgörelsen. Den nya ska komma i April, har jag hört ryktats.

Uppgörelsen får sex av nio stjärnor av mig.

Vill du provläsa boken? Här finns ett smakprov.



Omslag Uppgörelsen - Massolit Förlag - Dan Buhtler Dag Öhrlund

Omslag Uppgörelsen – Massolit Förlag – Dan Buthler Dag Öhrlund

Recension – Till min bror – Anna Frise Rapp – Walab förlag.

Till Min Bror

Till Min Bror

Det ska direkt sägas, det här är ingen bok man lägger ner i ryggsäcken och tar med sig på stranden och sträckläser. Den här boken kräver betydligt mer. Snarare skulle jag vilja säga att den ska ligga där på läsbordet, mogna till lite, tas fram lite då och då, läsas ett av de tjugoåtta kapitel som finns. Vart och ett bör få lite eftertanke, lite fundering. Detta av minst två anledningar, dels av det tunga ämnet, dels av att texten är ganska svårt skriven att man inte orkar mer än några sidor då och då.

Boken handlar om ett möte mellan syster och bror, där syster berättar om deras gemensamma barndom. Hon berättar om olika händelser som påverkat deras liv. Om en psykiskt sjuk mor och en far som saknade förmåga till beslut. Ett avsnitt handlar om hur mor var ung och kär, träffade sin stora kärlek. Han åkte på konferens, kom tillbaka, gift. Modern fick då ta det sämre alternativet, hans bror. Något som då verkligen inte blev bra för någon, allra minst för barnen.

Eller avsnittet där flickan sitter vid faderns dödsbädd, drömmer sig bort om en liten pojke som faller, letar efter hoppet. Det ska motsvara faderns väg genom livet. Han tappade hoppet som liten och resten av livet famlade han i dimman, letandes efter sitt mål.

Jag tycker, som skrivet, att texten är jobbig. Hade man valt ett annat sätt att skriva är jag övertygad om att budskapet kommit fram betydligt mer än nu. Jag tycker definitivt att du ska läsa den. Det är den värd.

Boken får fyra stjärnor av nio.

Analfabeten som kunde räkna

Läser i Dagens Nyheters nätupplaga om Jonas Jonassons försäljning i Tyskland. 800 000 ex är tryckta. Ett litet räkeexperiment. Lek med tanken att 20 kr per bok hamnar i Hogrän. Innebär att Jonas då dragit in 16 millar på bara Tyskland. Lägg till ca 120 000 ex i Sverige, som med samma räkneexempel blir 2,4 miljoner.
Grattis Jonas. Kanske dags att bygga ut Hogräns sparbank…

Följer du denna blogg, så kommer en recension inom kort.

GW

Recension – Myllymäki Såser – Tommy Myllymäki – Natur & Kultur

Saser_Myllymaki_omslag

Tommy Myllymäki – Såser

Mästaren från 2012 års upplaga av Kockarnas kamp, Tommy Myllymäki, har nu gett ut en kokbok. Och vad ska den då lämpligen innehålla? Jodå, eftersom programmet delvis avgjordes genom att man skapade såser, så handlar boken naturligtvis om Såser. I denna bok på drygt 160 sidor visar Tommy upp omkring 80 olika såser från grunden. För en matintresserad man som jag, så blir det lite av såsbibeln. Behöver jag pigga upp något, så är såsen säkerligen funnen i boken.

Det är inte enbart såser rätt upp och ner, det vill säga receptet och tillvägagångssättet. Här finns lite historia och lite om de förutsättningar som behövs för att göra en lyckad sås. Tipsen handlar exempelvis om att rödvinssåsen ska man först steka löken ordentligt innan man fortsätter.

Tommys första såsminne handlar om vaniljsås och en vadslagning. Tommy skulle dricka en liter, motståndaren skulle äta 200 gram smör. Tommy vann lätt. Det finns ytterligare några små anekdoter som ytterligare höjer boken.

Jag vet inte riktigt vad ni har för grundböcker i ert köksbibliotek. I mitt saknas en hel såsbok. Denna bok har definitivt skaffat sig plats och utrymme för att ta åt sig en av huvudplatserna. Jag kommer troligtvis att använda mig av många såser och idéer ur boken. När jag bläddrar i boken, så attraheras jag av de många vackra bilderna, tagna av Charlie Drevstam, som förhöjer recepten. Det är ganska skoj att se Tommys bild av såsen, och hur den ser ut i mitt utförande, så småningom.

Jag ger boken åtta av de nio stjärnor jag har att fördela.




Recension – Eriks Såser och Favoritrecept – Erik Lallerstedt – ICA Bokförlag

Eriks Såser

Eriks Såser

Ordet sås kommer från franskas sauce och betyder “en flytande komponent i en maträtt” skriver Erik Lallerstedt i inledningen av boken. Han skriver vidare att såsen är matens bästa vän och kan användas till det allra mesta, som då blir godare. Två undantag, iranska kaviar och Kobebiff. Jag har inte haft förmånen att prova någon av de två. Jag litar fullständigt på Lallerstedts åsikt.
Denna bok innehåller recepten på en hel del grundsåser. Erik Lallerstedt är inte bara stjärnkock sedan hur länge som helst, han är numera fabrikör. Det senare visar sig genom att man rekommenderar en del av de såser som kan köpas i butik. Jag är väl inte riktigt bekväm med detta. Jag vill helst kunna ta fram boken, kolla vad som behövs, shoppa detta, tillsammans med annat, springa hem till mitt kök och skapa egna mästerverk. Att ta med en burk färdiga såser, nja…

Oaktat detta ger boken verkligen valuta för investeringen. Det finns tips som lockar och det finns recept på hela rätter, där aktuell sås passar in. Lockande foton, tagna av Bruno Ehrs, ger boken ytterligare en skjuts.
Boken kryddas av några sidor med Eriks egna historia. Det i sig är en krydda, som jag läser med samma njutning som någon av alla de såser som presenteras i boken.

Sammantaget blir detta en bok som kommer att stå på lätt hämtbar plats i köksbokhyllan. Boken kommer att användas till inspiration, hämta något recept, fånga någon idé som måste provas, och visst, den dag jag mot förmodan är stressad i mitt kök, så ska jag hämta en burk färdig sås. Den kan inte vara fel, nu när Lallerstedt blivit fabrikör, också.

Jag ger boken sju stjärnor av de nio jag har att disponera.




Såser,

Såser är numera mycket i ropet. Jag skulle tro att det handlar mycket om TV-programmet kockarnas kamp i TV4. Icke mig emot. Jag är ingen mästerkock. Jag gillar att stå i köket och jag suger gärna i mig av duktiga kockars recept och tips. Jag har fått förmånen att ta del av två böcker i ämnet såser. Erik Lallerstedts och Tommy Myllymäkis. Båda läses och studeras med glupskhet, det ska villigt erkännas. Idag kommer jag att lägga ut recensionen av Eriks bok, och i morgon kommer Tommys. Ett tips är att genast springa iväg och beställa båda. Med dessa i köket, ja då kan du inte misslyckas.

GW

Såser Tommy Myllymäli - Erik Lallerstedt

Såser Tommy Myllymäli – Erik Lallerstedt